Den eviga flytten

Inlagd i England, Jag, Newcastle februari 20, 2008 av eriklundgren

I Sverige bodde jag i samma hus till jag var 16 år, då jag flyttade till egen lägenhet i Arvidsjaur för att studera på det flyggymnasium som finns där. Efter två år i Arvidsjaur flyttade jag hem igen för att bo där i ett år. I juni 2006 bosatte Henrik och jag oss i England. De första två veckorna bodde vi på ett bed and breakfast, därefter flyttade vi till en lägenhet i Heaton. I november samma år flyttade jag till ett annat hus i Heaton och Henrik flyttade in till stan. Åtta månader senare, i juni 2007, flyttade jag in med en vän i en lägenhet i Benton. Nu för ett par veckor sedan har jag flyttat in till centrala Newcastle och delar en lägenhet med en tjej från Glasgow och hennes lilla pomeranian.

Summan av kardemumman är att det har flyttats en hel del de senaste två åren, jag har hunnit bo på sex olika ställen och således flyttat fem gånger. Nu kanske ni tror att jag tycker om att flytta men så är inte fallet, saken är den att jag inte alls uppskattar det hela. Först måste man packa, sedan ska det städas, städas igen på nya stället och packa upp all som man tidigare packat ned. Vad jag märker mer och mer efter varje flytt att det blir lättare att känna sig hemma och anpassa  på ett nytt ställe. Samtidigt märker jag också att när man flyttar runt känner man sig inte hemma, det känns mer som att man bara bor där, dock är det inte ett hem.

Hursomhelst så passar jag på att bifoga ett par bilder från min nya bostad.

Attitydproblem

Inlagd i Jag februari 12, 2008 av eriklundgren

I Sverige bodde jag i samma hus till jag var 16 år, då jag flyttade till egen lägenhet i Arvidsjaur för att studera på det flyggymnasium som finns där. Efter två år i Arvidsjaur flyttade jag hem igen för att bo där i ett år. I juni 2006 bosatte Henrik och jag oss i England. De första två veckorna bodde vi på ett bed and breakfast, därefter flyttade vi till en lägenhet i Heaton. I november samma år flyttade jag till ett annat hus i Heaton och Henrik flyttade in till stan. Åtta månader senare, i juni 2007, flyttade jag in med en vän i en lägenhet i Benton. Nu för ett par veckor sedan har jag flyttat in till stan och delar en lägenhet med en tjej från Glasgow och hennes lilla pomeranian.

Jag och en vän bestämde i lördags att vi skulle äta middag på en lokal liten italiensk restaurang och därefter gå till ett par barer för att åtnjuta det legendariska nattlivet i Newcastle. Den lokala restaurangen visade sig uppfylla förhoppningarna med trevlig personal och välsmakande mat. Efter ett stopp i en bar för ett par pints traskade vi vidare till Switch, en bar vi tillbringat många timmar i och som Peter beskrev den; ”ett dansvänligt ställe”. Där som på många andra etablissemang finns en ”toilet attendant” eller ”bog troll”, om man vill använda en inte riktigt så vänlig benämning. Jag, liksom alla andra jag pratat med om denna så kallade service, tycker detta fenomen är helt onödigt och mest påfrestande men tyvärr är detta någon man får leva med här i England. Att tvätta mig om händerna är något jag helst vill göra själv utan en övervakare och jag vill absolut inte betala för denna typ av service.

Hursomhelst så besökte jag toaletten och skulle därefter tvätta händerna där en ”toilet attendant” har sin högborg med tvål, handdukar, klubbor, tuggummi och parfymer. När jag börjar tvätta händer så säger plötsligt mannen som står där ”you’ve got an attitude problem” , varpå jag säger lite frågande ”sorry, what did say?”. Han upprepade återigen ”you’ve got an attitude problem” och jag sa ”what do you mean?”, svaret jag fick var då ”wash your hands and leave”. När jag tvättat händerna frågar jag mannen på en trevligt sätt ”can I have some paper please?” och han svarar ”take it yourself, the bin is over there and go away”. Vid det laget var jag så förbryllad av det mannen sagt till mig att jag gick därifrån. De flesta tycker säkert att denna händelse är än världslig sak men det gör inte jag.

Det rent praktiska problemet som nu uppstått är hur jag ska agera nästa gång jag besöker faciliteterna på Switch. Eftersom vi har varit där vid ett flertal tillfällen vet jag att det är samma mystiska man som kommer att stå och häcka på toaletten. Ska jag fortsätta diskussionen, ska jag bara vara extra trevlig med honom, ska jag ignorera honom eller är det så illa att jag inte kan gå dit igen?

Jag har vridit och vänt på anledningen varför denna man som står i en toalett hela nätterna anser sig ha rätten att bedöma om en medmänniska har attitydproblem eller inte. Det kanske var så att mannen (som är mörkhyad) på något sätt trodde att jag var rasist på grund av mitt mycket korta hår eller så tyckte han att jag skulle inleda en konversation med honom på en gång. Tanken har även funnits att mannen spelar en mycket stor roll i samhället genom att upplysa besökare om problem som de har och måste rätta till. Att han, som många möter men ingen ser, är en central gestalt som finns på jorden för att förbättra människors liv och hur vi beter oss mot varandra.

Att mitt attityd till vissa människor, seder och kulturer inte är den bästa och mest öppna kan jag hålla med om. Samma sak när det gäller möten med nya människor. Många uppfattar nog mig som lite dryg, ointresserad av vad de har att säga, en person som håller näsan högt och generellt inte så trevlig. Denna uppfattning stämmer dock inte riktigt överens med verkligheten, den känslan andra personer omkring mig får bero nog till stor del på att jag är en blygsam och försynt människa. Det är dock intressant att reflektera över vad en ”toilet attendant” kan få en att tänka till genom att bara säga ett par ord.

Ett andra försök

Inlagd i Okategoriserade februari 11, 2008 av eriklundgren

Som så många andra skaffade jag mig en blogg under 2006. Detta var innan Henrik och jag lämnade mönsterlandet Sverige till fördel för Storbritannien med drottning Elizabeth II som stadsöverhuvud. Visionen var att nära och kära hemma skulle kunna hålla sig uppdaterade om mitt liv och leverne på de Brittiska öarna. Efter flytten så föll bloggen i glömska och meningen med dess existens kom inte att infrias.

Under en längre period har jag haft funderingar att återuppta mitt bloggande men det har inte blivit av, mycket på grund av att jag inte anser mig ha tid att hålla bloggen levande. Efter en händelse i helgen, som för många kan tyckas vara obetydlig, har jag dock bestämt mig för att göra ett nytt försök.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.